Närhet övervinner allt

Natten till igår var ännu tuffare. Fruktansvärd smärta som väckte honom ur sömnen vid ett två. Medicin som han föll i en orolig sömn av. Vid tre gick det inte längre utan mer medicin. Så smärtan var stark och svår möblerade vi om rummet. För att komma så möta som möjlig utan att klämma infarter och slangar. Där låg vi sedan medan natten övergick till dag. Vi såg nattens mörker bli allt ljusare. Så fort jag ändrade handen ryckte det till och han vaknade. Så jag fick vackert lov att ligga still. Vid sex föll han i en slags djupare sömn vilket även jag måste gjort för jag väcktes då läkaren kom in halv åtta. Från början var det tal om att vara kvar tills smärtlindringen funkade, vilket den ännu inte gjorde enligt läkaren. Dagen skulle utvisa. Smärtan tilltog och mat gick inte ned. Besök av bästa kompisen och en tur till lekterapin. Läkaren ringde och vi fick besked att smärtteamet skulle komma förbi. Upp på rummet. Döm av min förvåning när det kommer in en sköterska med en stor mängd med mediciner i form av morfin, klonidin, oxynorm, celebra och annat. Medicinschema gicks igenom, och jag lovar, en del att hålla reda på. Sedan fick vi åka hem!! Avdelningen skulle stänga, för sommaren. Personligen tror jag inte att Hugo med sin oinställda smärtlindring var redo att åka hem. Men hem for vi och även om det är otroligt skönt att vara hemma i sitt eget hus, öppna sin egen kylskåpsdörr, dricka gott kaffe och kunna göra det man vill så tvivlar jag på att detta var det bästa för honom. Han hade mycket ont och jag skulle beskriva honom som medtagen igår. Natten har dock fungerat bra. Ont så klart, men annars allt under kontroll.

Dagarna blir långa även hemma. Jag och Hugo i helgen då resten är utebli skärgården för läger och roligheter. Kommer liksom inte så långt. Mina underbara föräldrar kommer en liten stund sedan, mys, pajen i ugnen, och träningen avklarad, kanske kan jag få till ett simpass?! Vore ju så härligt!

Bästa igår var då jag och Hugo kom hem och 45 min innan de andra två skulle bege sig, så drog jag ut på en 6 km löptur med Moa på cykeln. Alltså det var så mysigt! Vi pratade hela riden, om allt, och hon sa efteråt att hon var glad att hon följde med!

Pm regnet upphör blir det rullstolspromenad. Frisk luft kan ju bara göra gott vill jag tro!
Just ja, Hugo beställde hemmagjord pizza igår. Självklart gör lilla curlingmamman det. En tugga tog han. Det var också det han åt igår. Nu har han iaf fått i sig medicinerna och huset är stödat! Man hinner således en hel del när man inte kan göra annat!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Säg till om ni behöver något! Känner er inte personligen men bor bara någon minut bort så hojta till om det är något! Är mest hemma! Med vänlig hälsning, Anneli (vi har hörts via Instagram tidigare)

Svar: Tack 😘
Joseharaton

2016-07-02 @ 16:34:48
Postat av: Åsa

Heja på!! Kram!

Svar: Tack, jag förstod vad du menade 😉
Joseharaton

2016-07-03 @ 00:04:04
Postat av: Åsa

Menar inte så hurtigt som det kanske lät, förstår att det är jättejättejobbigt. Men ni är så starka och envisa. Kram.

2016-07-03 @ 00:05:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0