ja.... när tristessen blir för stor och man inte får leka så tar man saken i egna händer och kör på fullaste allvar morgon gymnastik på diverse egna påkomna övningar. Kan ju vara så att han inspirerats av mamman under sina år...

Vi får väl se när operationen blir. Först sa de åtta, nu säger de tolv. Magen börjar kurra både på mig, men framför allt Hugo. Och visst jag kan gå iväg och äta, men har inte riktigt lust att göra det då mitt barn måste fasta, och det har liksom blivit lite som en regel att vi äter inte i närheten av honom då han fastar. Snart, när pappan kommer kan jag smyga iväg och i alla fall få något litet i mig. Tills dess kör vi alltså gymnastik och skönsång på hög nivå med bland annat Måns, Frans, och så klart Samir och Viktor i form av bada nakna innan det är dags för ytterligare en dusch!