Väl hemma får sjukhus och i en mer hemtam miljö stod träningsskorna inom räckvidd! Vad är väl egentligen bättre än att stoppa i fötterna i skorna, dra på sig kläder efter väder, ok, ganska svårt med tanke på att jag under sade knappa 15 km jag sprang befann mig i en klimatzon av mulet, regn, hagel och snö... hur som helst var det skönt att få rensa huvudet och avsluta med ett styrkepass som satte sina spår dagen efter! 

Inte nog med det, lika bra började faktiskt lördagsmorgonen. Mina trötta och onda ben fick sig en rejäl uppvärmning genom att springa 12 x trappor innan det var dags för ett riktigt gött simpass. Kändes grymt, tills jag insåg att jag skulle får tid till veckans andra 40x50 i race pace fart! Och där dig jag lite grann, men kunde ändå genomföra dem enligtbplan utan att faila. Endast en fail, men det var på nr 3, vet inte om det räknas som en riktig fail. Tror det mest handlade om att hitta tempot. Och; I really did it! Även om huvudet innan sa något annat! Yeahhhh!

Lördagens bana... äntligen känner jag att jag hittat flytet igen efter nyårssemestern och goda drinkar😊! Nu satte väl iofs sjukhusvistelsen och kommande dagar lite käppar i planeringen, men det gör inget. Alltid barnen först, sedan träningen. Och det går. Att då tillfälle ges verkligen ta det och under den tiden fokusera till  100 %. Tänk att ha fått en kropp med en förmåga att ta sig igenom träningspass efter träningspass , att få följa med den in i träningen, kämpa, känna dess närvaro och framför allt få ta del av hur stark den faktiskt är och se dess förbättringar i och med rätt träning. Coolt skulle jag säga. För det är det. Men vägen dit kommer inte av sig själv. Det gäller att prioritera dygnets timmar så att man mår bra. Både mentalt och kroppsligt. Ingen har fler timmar att förfoga över än någon annan