Vi står här igen, redo för operation nr... typ nr nio i ordningen. Hugo är Inskriven och klar med alla undersökningar, men mentalt är han inte alls redo att spendera tid på sjukhuset. Han vill inte. Men vet att han måste. Det blir svårare och svårare varje gång, alt eftersom han blir mer och mer medveten. Han vet pinan efter. Han beskriver redan nu hur han vet hur det är. Han är inte redo för ännu en operation. Men det behövs. Ryggen blir mer och mer sned så det går helt enkelt inte att vänta längre.

Vi har haft en underbar semester i paradiset Dominikanska Republiken. Lata dagar, trevliga kvällar och lite lagom med löpning och styrketräning. Inte en meter i poolen av värde. Mycket skönt och välbehövlig vila från just simningen. Men ack vad tufft det varit under veckan för att komma tillbaka. Att ens hitta sin flytförmåga... haha. 

Idag blev det i alla fall en lugn löprunda imorse för att ladda för sjukhusbesök, jobb, sjukhusbesök och jobb innan jag fick hoppa i bassängen med egen vana och avverka en tuff huvudserie där syran fullkomligt sprutade från extremiterna. Men jag gjorde det! Genomförde passet utan att ge upp!

Imorgon väntar en träningsförmiddag och sedan häng med vänner för god mat och dryck!

Wihoo!