Imorgon väntar ett hemskt tandläkarbesök. Hata hata haaata... Värsta jag kan utsättas för.

Annars är mitt huvud yttepyttelite bättre. Inte armen och benet, men det går. Konstig känsla att det är domnat, men det gör inte ont. Skumt att det inte går att utföra vissa saker lika lätt som tidigare. Ovanligt att inse att kordination och effektivitet inte är som det brukar. Men det kan jag leva med.

Godnatt!

Många dagar och kvällar har tillbringats här. Men inte idag. En myskväll med mina hjärtan, precis vad jag behövde!

Tänk, idag startar ett nytt kapitel i mitt liv. Omvälvande, skönt, spännande och pirrigt på en och samma gång... Mest en fantastisk glädje och ett lugn inför framtiden.

Annars så håller jag på att avsluta senaste tidens kapitel. Ännu en examensuppsats har dagen tillbringats med. Den börjar ta form men samtidigt är det svårt att motivera sig till att göra ännu ett mastodont jobb till... Men jag ger inte upp...

Nu ska jag hämta mina små älsklingar, åh, underbart:-). Ha ha, säger jag nu tills den ena är sur och hungrig och den andra får ett psykbryt för att bilen inte kan lasta ordentligt...

Gott? Ja!!!
Väl hemma från träning och möte fanns det bara yttepyttelite mat kvar. Rester. Världens godaste Yakiniku (?) och nykokt broccoli.

Underskattat.

Imorgon förflyttar jag mig till biblioteket för råplugg till halv två då jag hämtar barnen och tar en myspyseftermiddag med dem!

Kanske en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det är nu, snart, på onsdag närmare bestämt som min uppsats ska upp för opponering, liksom jag ska opponera på en annan students uppsats.

Detta får mitt inre att göra uppror. Jag vill verkligen inte. Deg är nu det avgörs. Riktig ångest pratar jag om nu.

Tentor hit och dit är en sak, man gör så gott man kan. Går det inte kan man göra om. Nu kommer det inte gå att göra om... Jag hoppas att jag klarar mig utan en riktig halshuggning och Gud så fri jag kommer känna mig på torsdag om det går vägen. Om.

Innan dess består livet av kritiskt granskande, morgon till kväll.

Godnatt, för nu är även kvällen över.

Låter lite sådär, men hur som så ska det bli skönt att få det gjort ordentligt. Efter en mysstund med syster och hennes sambo blir det till att vila i ett rör i en timma innan det är dags att träffa en vän. Trots tråkiga inslag så känns dagen väldigt ok ändå!

Äntligen är alla barns (och min) efterlängtade dag här. Dock kan jag inte annat än att skänka en tanke till alla barn som inte får den jul de förtjänar. Det ska vara en värmande dag, bestående av lycka, kärlek och glatt umgänge. Tyvärr är det inte så för alla. Fattigdom, alkohol och annat lidande gör även denna dag till den värsta för många. Åh, det svider i mitt hjärta när jag tänker på det. En dag ska jag göra något för dessa, om än bara lite, men det är också det som ger. I år skänker jag en gåva, gör det du med. Ingen förtjänar annat än en bra jul i ett 'välfärdssamhälle' som Sverige... Men medvetenhet bör finnas om att klyftan mellan rika och fattiga ökar. Tänk på det.

Äntligen en vit jul med massor av snö. Ljuvligt vackert och stämningsfullt!

Eller vad är det man säger?! Idag är det fjärde advent, hoppas ni har en glad sådan.

Jag och Moa har åkt lite skidor, skruttan åkte 2 hela km... Det är bra gjort. Jag dog av huvudvärk och hick in och duschade. Sedan har vi städat, fikat och gjort saffranskola. Nu väntar daim och sedan en mysmiddag med vänner. Just ja, granen ska in och läs nu med. Efter middagen blir det glöggmys och julgodis i väntan på att julgröten till tomten ska ställas ut och att den 23 ska övergå till den 24.

Förväntansfulla barn med ögon som tindrar ikapp med granens ljus är något av det bästa jag vet!

Och ja, jag älskar julen!

Fick en fråga, så tänkte förtydliga lite.

Faktiskt så har högskolor och universitet lite olika betygssystem.

I Lund, universitet, sätts betygen U, G och VG, inga konstigheter, u=underkänd, g=godkänd, vg=väl godkänd. Detta även från Stockholms universitet, högskolan i Kristianstad sams Blekinge tekniska högskola.

Från högskolan i gävle ges betygen enligt Bolognasystemet, A,B,C,D,E där A är högst och E är lägst, men ändå godkänt. Betygen F och Fx är icke godkänt respektive icke godkänt med kompletterande uppgifter.

Lite svårt att jämföra de båda betygsskalorna och vet inte vilken jag föredrar. Kanske lättare för läraren att gå efter fler kriterier som från gävle och allt poängbedöms, samtidigt så är det likväl enklare med en tregradig skala där det finns ett medel. Samtidigt är det svårt att få vg och ett starkt g skiljer ju sig ganska mycket från att ha varit u, men med kompletterande uppgifter blir precis godkänt...

Ja, det är en djungel... Och jag är hur som mycket nöjd med att hittills enbart ha VG där det är möjligt... Tror jag har två g från förra terminen, men de kurserna var svåra. Liksom att jag i psykologin rakt av haft b denna termin, men a under tidigare terminer... Och vad spelar det för roll, egentligen. Hade jag fått e på statistiktentan hade jag varit precis lika nöjd!!!

... Känna sig klar med en statistiktenta...

Går denna vägen har jag min examen! Och då har jag rott i land det jag strävade efter. Jag är nöjd, det som kommer nästa termin är bonus.

Men den tenta jag tänkte skita i pga av sjukhusvistelser är nu klar, ligger och väntar på att bli inskickad. Antingen har jag fattat allt fel, eller oxå har jag lyckats. Resonerade som så att det är värt ett försök, även om jag har intyg på att inte behöva göra den nu så kommer jag ju ändå få brottas med den sen. Fört eller senare. Jag ger mig inte, jag har slitit mitt hår med denna, men 15 äckliga sidor är nerpräntade. Ett svar innan jul vore ju bra, oavsett resultat. Men det är nog för mycket begärt.

Så, håll tummarna, snälla!

Så, vår älskade, fina, bästa Moa har äntligen fyllt sju. Senare än alla andra i klassen, men dagen var väl värd att vänta på. Vi som trodde att vi skulle vakna i ottan vaknade halv nio i lördags. Lilla älskade vännen hade legat och väntat länge...

Den årliga taggballen fick följa med in även i år... Dagen bestod av paket, tårtbak, paket och avslutades med Moas egen valda måltid; chili con carne... Ja, vad säger man, men det var vad hon ville ha...

Hon njöt av dagen och det har varit med ett lyckligt mammahjärta jag har sett hur glad och lycklig hon varit sedan jag kom hem från sjukhuset. Att se sitt barn somna med ett leende på läpparna slår allt!

Tänk att hon även har så mycket kompisar som ville komma och fira henne, det värmer det också.

Att få höra hennes lärare berömma henne hur duktig hon är är en sak, men att också få höra att Moa är en glad, pigg, omtänksam och varm liten flicka som sprider glädje bland alla övriga i gruppen var lite av den mer rörande karaktären.

Hon är bara så go, min stora lilla flicka. Jag älskar henne mest över allt på denna jord, även om gudarna ska veta att varje minut inte direkt är rosaskimrande...

Jag har två underbara prinsar i mitt liv oxå, de bästa av alla. En stor och en liten, där båda bidrar till en lycka i mitt liv på var sitt sätt.

Att jag fick tillbringa denna helg med min familj istället för ytterligare en på KS var värt så enormt mycket. Allt annat var liksom mindre viktigt.

Härligt det är att ligga inne och titta ut genom fönstret och titta på snön dom sakta dalar ner... Eller inte, tror jag gör vad som helst snart för att få bli utsläppt... En fördel är att alla på NeuroCentrum på Karolinska är så schyssta. Däremot så kan lokalerna liknas vid en av militärsalarna i Pearl harbour... Saknar väldigt mycket att få snöra på mig dojjorna eller dra på mig baddräkten för att få aktivera kroppen lite. Känslan av att vara så där härligt trött efter ett träningspass gör sig saknad.

Den värsta känslan är att det känns som att jag sviker mina älskade barn gång på gång... Åh, vill vara hemma och julfixa och mysa tillsammans med dem.

Men det kommer en dag då jag kan skutta ut härifrån på små pigga ben och med ett huvud som inte värker...

Helt galet, men jag fick VG på fördjupningskursen i socialt arbete. Den flummigaste jag någonsin läst, trodde att jag skulle köra på den, om möjligt ett G. Men VG!!!!

För att skryta lite mer så fick jag även VG i Sociologikursen, så nöjd så det är galet eftersom jag inte lagt ner något jobb direkt på det.

Jehooooo!

För att lindra den värsta smärtan så är jag lagom hög på morgon och någon annan tablett samt lite syrgas. Men vet ni, mina värsta sågningar i huvudet har lättat lite...

Sådär, ny morgon, lika ont i huvudet idag, men är glad ändå!
Gårdagen var hemsk. Huvudvärken slår till så fort tabletterna går ur kroppen, ca tre timmar efter att jag tagit dem. Och då snackar vi morfin. Grinade som ett litet barn. Kräktes av huvudvärken två gånger. Och nej, inte av tabletterna eftersom det var då de slutat verka...

Underbart.

Tydligen ska jag byta avdelning idag. Och förhoppningsvis träffa en BRA neurolog, men på detta sjukhus jobbar ingen neurolog... Får se hur det blir.

Ont har jag iaf, men bjuder på ett leende iaf, hoppet är det sista som sviker.

Jag vet, många har det värre, men detta är inget kul. Vaknar av ett huvud som sprängs och som det sågas i. Somnade tidigt igår efter att både ha svimmat och kräkts. Vaknade som sagt av huvudvärken från hell, gick på toa, snubblade in i väggen, svimmade och fick morfin som inte hjälper mot huvudvärken.

Min arm är svag, på tok för svag och hjärnan vet vad jag ska göra då läkaren ber mig trycka/dra/vrida, men armen kopplar inte. En frustrerande känsla och jag vet inte vad som händer.

Just nu ställs jag in på ngn nervmedicin och morfinpreparat. Galet vad de kan trycka i en, jag som är emot piller.

Dessutom har jag kanyl i armen, trodde jag inte att jag skulle gå med på. Den har suttit sedan i fredags och ärligt talat så har jag vant mig.

Idag kommer doktorn som jag inte gillar. Hon igår var bra, riktigt bra, henne vill jag ha.

Summasumarium; jag mår skit.

Återigen inlagd, vill hem! Men satan jag mår dåligt! Vill bara ha ett slut på detta nu. Just idag bet inget tjat på att få åka hem heller.

Huvudet lindras inte av annat än morfin, insåg dock vad jag stått ut med senaste två veckorna och hur ett huvud borde kännas.

För ovanlighets skull kör vi på två besök till idag då... Lite mediciner in i kroppen och man kanske blir som ny????

Tur att man har huvudet med än så länge så att man kan vara frisk för att vara sjuk...

Tack snälla för de fina blommorna! Blir varm i hjärtat av er omtanke varje gång jag ser dem!