Jag är verkligen ingen vintermänniska, hatar allt vad kallt heter, men det är vackert, helt underbart vitt ute! Finns det något finare än en riktigt vit och solig vinterdag? (Ja, en underbar strand, turkost vatten och värme... men utom det...) Det snöar fortfarande men det är mest lite fint vitt puder. Hugo har sovit över två timmar och jag hann plugga en hel del, om det inte varit för värken hade det helt enkelt varit en underbar dag!

Jag är dock så evigt tacksam för att min kropp givit mig två underbara barn. Jag är helt övertygad om att jag inte haft dem om jag inte fått Moa innan värken bröt ut och blommade upp riktigt ordentligt. Då hade jag förmodligen varit mer död än levande. Jag insåg att det går att ha barn fast man inte mår bra. De får mig att vilja vakna och stiga upp varje morgon, de ger mig mitt liv, jag måste kämpa för att orka ta hand om dem, men det är det värt, och det har blivit min vardag att försöka ignorera smärtan. Det går som ni vet inte alltid, men jag måste vara stark inför dem.