Har fått en del frågor angående min värk i kroppen och hur det är med Fibromyalgin nu under graviditeten. Jag har knappt vågat svara på frågan, har varit sååå enormt tacksam över att denna höst/vinter känts så mycket bättre än förra året då jag var vaken varenda natt och grät nätterna igenom på grund av smärtan. Då trodde jag aldrig att jag någonsin skulle få må bra igen. Det var hemskt. Men just nu, kan jag nästan inte ens förställa mig hur den smärtan kändes. Ända sedan i våras (i maj) då vi åkte till Kreta och jag fick känna på lite värme mot min då så dåliga kropp har varit underbar. Visst, jag känner av smärtan hela tiden, men den är diffus och finns någonstans långt bort. Den är helt enkelt inte påtaglig. Enligt läkaren så beror det på att jag är gravid och att kroppen helt enkelt blir varmare. Det är långt ifrån alla som har turen att må bra under graviditeten, men många känner sig bättre i kroppen i början för att sedan må sämre i slutet då kroppen blir tyngre, men det har jag sluppit och tackar alla högre makter så mycket för det. Jag hoppas bara att det får fortsätta kännas så här även då barnet är fött. Jag bävar för den hemska smärtan.

Tyvärr så vet jag att många där ute mår exgtremt dåligt just nu av värk och smärta. Jag tänker på er och skulle önska att ni fick uppleva det som jag fått i höst/vinter. Man hinner samla så enormt mycket energi och suger in allt som man varit så begränsad till att kunna göra. Så en stor tanke till er och hoppas att jag kan föra över lite energi till er.