...gjordes av mig till vår vackra huvudstad... Jag gillar verkligen Stockholm, men inte idag. Regnet öser ner och de bygger äverallt så det är toksvårt att ta sig fram. Är man dessutom väldigt dålig på att hitta i storstan som lantis kan det inte bli lätt hur man än gör. Men fram kom jag och träffade min kära vän och umgicks med henne några timmar. Underbart!

Tyvärr var besöket inte så trevligt. Så här i efterhand kan jag ju typ skratta åt det, men kände att min puls var betidligt högre än normalt och svetten rann... Var ganska nervös för att gå dit eftersom jag VET hur JÄVLA onte det gör att han trycker på mig. Pratade en del och han är bra den här läkaren, men lite som "stone-face". Rör inte en min, man vet inte alls vad han tänker och tycker och sådant anser jag är ganska jobbigt eftersom man inte får någon respons alls. Trodde att jag skulle slippa undan trycken, men icke. I sista stund sa han att det var lika bra att han kollade nu så att det inte blivit något annat (!?). Så sjukt ont det gör, och fortfarande. Det är helt sjukt att dessa tryck kan orsaka en smärta som kan liknas vid om du kör in en kniv genom huden och håller den kvar och vrider om... Och det räcker med att han trcker väldigt lätt och bara någon sekund... Fick även ett förbud mot att tävla  och träna "syrapass", vanlig träning med inte alltför hög ansträngning av musklerna var ok, men inte att köra för fullt. Trist, men å andra sidan vet jag att han har rätt, för det var inte kul förra veckan efetr Köpenhamn. Blickar framåt och anser att till SM kan det vara värt attköra lite hårdare, sedan är det vår och sommar och alltså vädermässigt bättre.

Hugo var med eftersom det inte fanns någon barnvakt tillgänglig. Och hur han for runt där inne. Han rev av pappret från britsen två gånger, drog och slet i läkarens skosnören, välte ut böcker i bokhyllan och under tiden jag satt på britsen välte han ett bord med en porslinsdocka på... Gissa om jag skämdes!? Och dessutom en person som inte visar ett enda uttryck i ansiktet om vad han tycker. Jag bad om ursäkt och då sa han med lite ironisk ton "Ingenting gick ju sönder i alla fall..." Jag lovar att jag skyndade mig ut ur hans rum.

Trist inlägg, men men. Snart blir det träning, lätt sådan idag. Men måste röra på mig för att det inte ska bli ännu värre!