Urk

Idag har varit en dag i dimman av Fibromyalgin. Inget kul och antar att det har med vädret att göra. Tyvärr går det mer och mer åt det hållet och jag bävar för varenda natt. Trots det tycker jag att jag lärt mig hantera det hela på ett mycket bättre sätt, men fXn vad ont det gör. Inte blev det bättre av läkarbesöket igår heller. Finns det något vidrigare än att bli utsatt för när de trycker och klämmer på en!? Det är inte så att smärtan försvinner på någon minut som för friska utan den sitter ju för sjutton i flera dygn. Alldeles öm, precis som någon hade stått och bankat som en vettvilling på mig. Första gången visste jag inte vad jag hade att vänta mig, men man blir van och varför det ska göras flera gånger fattar jag inte. Tydligen så ska jag tillbaka till doktorn i november. Han, som i och för sig är bra, på smärtkliniken, men vad han vill tillföra just nu vet jag inte.

Han har ju redan talat om för mig att jag kommer att få leva med det, hur jag kan lindra det värsta, knapra tabletter (inget för mig) eller bara lägga mig ner och dö typ... Så varför jag ska ta en hel dag för att någon ytterliggare ska klämma och trycka så det svartnar för ögonen fattar jag inte.

Vad är meningen med det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0