Mörkt som i graven
Jisses, kolsvart ute. Svårt att komma upp, men nu är jag uppe och ska dra iväg på min tredje morgonträning denna vecka. Man får passa på och utnyttja tiden medan de andra sover. Ett annat alternativ, som de flesta säkert valt, hade ju varit att stanna kvar i sängen och sova lite extra. Men inte jag! Nu blir det sprintpass och en serie innan det är dags för utbildning!
Varför byta det normala till det onormala...
Ja, vad vore en helg utan sjukhusvistelse... Denna gång var det dock mitt stora ❤️ Som var dålig, riktigt ynklig, och behövde vård, medan det minsta ❤️ Var pigg och glad.
❤️❤️❤️
Nakna kocken är åter i farten...
När Hugo får bestämma hur sockerkakan ska se ut...
Bästa frukosten kan avnjutas varje dag!
Fika efter träning är det bästa... (Nja egentligen inte, men försvinnande gott)!
Och äntligen; nya köksbordet på plats. Och massor av tvätt tvättat, vikt och inplockad. Men inget kalas denna helg heller. Hugo börjar tvivla på att han får ha sitt kalas, men det är klart att han ska få ha. Verkar bara liiiite svårt att få till det.
Moa har åkt på salmonella. Nu är det över 1 vecka sedan hon fick i sig mat, förutom de små tuggorna på flyget hem. 40 graders feber, ont i huvudet och inte ens fått behålla vatten eller vätskeersättning gjorde att hon var bra svag och fick dropp och en massa prover tagna på akuten. Jag lider med henne, då jag själv haft just salmonella en gång. Vidrigt. Hoppas att det vänder och att hon slipper antibiotika. Proverna skulle analyseras först så får vi se.
❤️❤️❤️
Den andra filuren har varit pigg. Eller ja, vad är pigg för honom? Här hemma gör han ju inget. Han ligger på golvet med sina bilar, ligger i soffan, ligger i puffen, ligger i sängen... Ibland bakar han ca 10 minuter innan han lägger sig igen. Ibland går han ut i ca 10 min innan han kommer in och lägger sig igen... Han har haft ont i benen då och då. Men han har varit glad och tillfreds och överöst oss alla med kramar. Alltså; jag vet ingen som kramas så mycket som Hugo. Och jag älskar de där små armarna som kommer runt midjan eller halsen och den värme och kärlek han ger är bara så underbar. ❤️
Nakna kocken är åter i farten...
När Hugo får bestämma hur sockerkakan ska se ut...
Bästa frukosten kan avnjutas varje dag!
Ett skidpass och två ganska tuffa simpass har avverkats. Megatrött efter just simningen, kanske beror på för lite sömn senaste veckan...
Fika efter träning är det bästa... (Nja egentligen inte, men försvinnande gott)!
Och äntligen; nya köksbordet på plats. Och massor av tvätt tvättat, vikt och inplockad. Men inget kalas denna helg heller. Hugo börjar tvivla på att han får ha sitt kalas, men det är klart att han ska få ha. Verkar bara liiiite svårt att få till det.
Hoppas nu på en hyfsad 'normal' arbetsvecka, det vill säga jobb till 12 iaf på dagarna. Skulle sitta fint om vi kunde få till en sådan vecka... Och denna v blir det med hjälp av barnvakt...
Go'kväll
En heldags VAB var inte tanken idag. Jobb lockade mer. Såklart. Vet inte var jag ska börja... Nu är det snart ett pr sedan vi fick besked om att Hugo har en hjärntumör. Det har rent ut sagt varit ett helvete sedan dag ett. Men; vi tar oss igenom en dag i taget och som jag sagt tidigare så har det på något konstigt vis oxå varit det bästa året jag upplevt.
Olympic pool...
Sangria
Tapasmiddag då Hugo var på pizzaparty med bamse...
Men han hann till efterrätten
God middag i bufférestaurangen. Bra mat överlag!
Däremot är det kontraster vi kastas mellan. Vårt stora ❤️ har feber och ont i magen; no big deal. Det lilla ❤️ tycker att handen eller foten somnar eller kisar i ljuset; a very big happening. Moa har varit ynklig, med all rätt, och börjar nu pigga på sig. Hugo har varit ok, men orkar ju inget. Kisar och ont i benen. Har mest legat sedan vi kom hem i måndags. Inte sprungit som han brukar, inte hoppat, utan mer bara krupit upp i knät och kramats och pussats eller legat i puffen, i soffan, i sängen, på golvet... Men han fick iaf gå på simskola idag vilket var en höjdpunkt. Så fort vi kom hem la han sig igen. Så vad är detta? Det verkar hur som helst inte direkt vara övergående... Ringa, inte ringa? Hugo var tydlig med att tala om hur mycket han ångrade att han sa att hans händer gjorde ont och var trötta, för om han inte hade gjort det så hade han fått vara hemma på sin födelsedag och både ha kalas och äta tårta... Förtydligade med att han ALDRIG mer kommer säga något... Tills han kom upp och grät häromdagen. Sa gång på gång förlåt mamma. Och jag fattade inget. Tills han mellan gråten snabbt fick fram att han hade ont i benen och att det inte var meningen...
Så ja, ett samtal vore väl kanske inte fel...
I alla fall så hade vi en underbar, men kylig, vecka på Lanzarote! God mat och mycket cava gjorde susen. En hel del träning satt perfekt då barnen (läs Moa) hade fullt upp med kompisar, bamseklubb, fun break, born to move, repetitioner, uppträdande osv... Späckat schema gjorde att det fanns tid att springa, simma och gymma. Som kompensation för det dåliga vädret liksom. Hade solen varit framme hade jag inte lämnat solstolen!
Sangria
Tapasmiddag då Hugo var på pizzaparty med bamse...
Nu är vi hemma i vardagen. Hann jobba två dagar, awesome. Hoppas att det blir en bra nästa vecka där jag får tillbringa tid varje dag på jobbet! Och däremellan planerar vi för fler resor! Det är värt allt. Familjen, långt borta från sjukhusets väggar! Vi kommer ta varje chans vi får att tillbringa tid med varandra och planerna styrs iof utefter sjukhusbesöken, men många resor är planerade. Underbart!
En vecka går så fort
Imorgon börjar en ny fas, igen. Jag tillbaka på jobbet, Hugo på förskolan. Om än bara några timmar. Veckan har ägnats åt 'invänjning' på dagis, lite jobb, träning, matlagning, kamp med dotter om ALLT, sjukhusbesök, tandläkarbesök, röjning hemma och njutning av livet❤️.
Han tar filten, piffar kuddar, sätter på tv:n och ligger så här i flera timmar. Klagar på smärta och har humör som jag vet inte vad.
Köttbullslagning. Kockkläder på. Jättekul att de vill vara med, alltid. Tror inte jag kan befinna mug i köket utan stt de kommer trippandes!
Underbart skidväder så länge det fanns en gnutta snö kvar. Och äntligen ett par vantar som jag inte fryser i! Kombi heter märker, finns hos iaf Intersport. Gudomliga för frusna händer och verkar innan fingrarna blivit stela! Bästa köp!
Så klart, ingen vecka utan massor av simning! Många längder blir det. Bra flyt och ändrad teknik gör det riktigt kul! En bra tränardag med möte, praktik i vatten, bowling och god mat igår! Många roliga skratt blev det med ett härligt gäng!
Glassen 'alla' talar om. Egengjord bananglass. Bara skiva, frysa, mixa, frysa banan. Nja, enligt oss här hemma inte supergod. Med lite kanelsmak, nja. Men nyttigt och ett bra sätt att få barnen att tro att det är glass... Till mellis liksom!
Jag föredrar ju kaffe och bulle... Bästa stunden på hela dagen!
Nya naglar som jag blev sååååå nöjd med. Verkligen jag. Tack 💗!
Hugo älskar förskolan. Men är tyvärr mycket trött när vi kommer hem.
Han tar filten, piffar kuddar, sätter på tv:n och ligger så här i flera timmar. Klagar på smärta och har humör som jag vet inte vad.
Köttbullslagning. Kockkläder på. Jättekul att de vill vara med, alltid. Tror inte jag kan befinna mug i köket utan stt de kommer trippandes!
Underbart skidväder så länge det fanns en gnutta snö kvar. Och äntligen ett par vantar som jag inte fryser i! Kombi heter märker, finns hos iaf Intersport. Gudomliga för frusna händer och verkar innan fingrarna blivit stela! Bästa köp!
Så klart, ingen vecka utan massor av simning! Många längder blir det. Bra flyt och ändrad teknik gör det riktigt kul! En bra tränardag med möte, praktik i vatten, bowling och god mat igår! Många roliga skratt blev det med ett härligt gäng!
Glassen 'alla' talar om. Egengjord bananglass. Bara skiva, frysa, mixa, frysa banan. Nja, enligt oss här hemma inte supergod. Med lite kanelsmak, nja. Men nyttigt och ett bra sätt att få barnen att tro att det är glass... Till mellis liksom!
Jag föredrar ju kaffe och bulle... Bästa stunden på hela dagen!
Nya naglar som jag blev sååååå nöjd med. Verkligen jag. Tack 💗!
Och sist men inte minst; semester bokad och snart far vi! Pass ordnade och väskorna ska tas fram idag! Familjetid utan besök på sjukhus, läkarsamtal och tankar på annat än cancer hoppas jag.
Cancer; jävla vidriga äckliga hemska sjukdom. Hata. Tyvärr har en kollega gått bort alldeles flr tidigt för att cancern vann trots hennes ihärdiga kämpande. Vila i frid.
Många har den senaste tiden även fått besked om att det inte längre finns någon behandling att sätta in för deras barn. Jag blir så ledsen, och så berörd. Att stå och se på och inget kunna göra, ingen som kan göra något eller förhindra det som sker. Hemskt.
Att i stort sett veta att vi är där en dag gör ont. Därför väljer jag att älska varje dag! Göra det jag vill, utan att tänka efter för mycket. Leva lite mer hör och nu!
Nu ska det lagas frukost, bautastor frukost, med allt gott som finns hemma!
Tung period
Just nu inne i en ganska (jättetung !!!) tuff träningsperiod. Lägret var liksom rivstarten för att så småningom försöka hitta formen till SM. Många pass har det blivit; simning, skidåkning, styrka, löpning osv. Idag blev det 15 km skidåkning och kvällen avslutades med ett syrapass simning. Skojar inte, men spyan var inte långt bort.
Huvudserien bestod idag av:
6x100 Max medley start fr pall i 3-mannalag
10x50 frisim Max start från pall i 3-mannalag
Och såklart insim, lite annat, bad och avbad.
Syran bokstavligen sprutade ur öronen, men ändå kändes det helt ok. Mina ändringar i tekniken resulterar i mer kraft i tagen. Ska bara försöka lita på det nu oxå. Hur som, passet var sjukt jobbigt, men nu känns det bra och jag är nöjd med genomförandet och de tider som presterades!
Imorgon kör vi igen. Hoppas dock på ett lite lugnare pass.
Träningsläger
Yes, jag kom iväg! Tillbringat några härliga dagar på simläger som även kantats av skidåkning och styrka! Dessutom tillsammans med ett härligt gäng. Att simma i 50-metersbana är tufft. Det tar liksom liiiite längre tid att komma fram till väggen! Armar, axlar och rygg är så där härligt trötta som de bara blir på just ett simläger!
Nu är det bara ett pass kvar, sedan när det av hemåt. Till en sjuk Hugo. Ärligt, nästan som en befrielse att vara hemifrån. Inget ansvar, förutom över mig själv. Men det är klart jag saknar min familj. Ska bli underbart att komma hem. Hoppas bara att Hugo kryar på sig och att febern går ner så att vi slipper sjukhusbesök. Nästan för bra för att vara sant att jag ens kom iväg på lägret!
Julträning
Juldagsmorgonen startades med simning för mig och Moa, och ett antal fler personer! Bassängen var full av människor som ville skaka ner julmaten!
Ett mycket skönt pass!
Innan har det varit ganska tuffa och långa pass, bland annat kördes
1000+900+800+700+600+500+400+300+200+100. Kan ju lova att armarna var trötta sedan!
Idag hemmagym och imorgon simning innan julfirandet fortsätter!
Intervaller
Måndagen bestod av ett intervallpass i spöregn! Älskar't! Finns det något bättre än att springa i regn? (Kanske i sol då...)
Välbehövligt mys efter:
Igår blev det en testserie samt en halv testserie, just nu mycket arm.
Nu styrketräning utan ben, de får vila ett tag😝
Välbehövligt mys efter:
Igår blev det en testserie samt en halv testserie, just nu mycket arm.
Nu styrketräning utan ben, de får vila ett tag😝
Tankar från ett rum på ALB en lördagskväll...
Ibland kommer det över en, vad det är vår son går igenom, men oxå vad hans syster, släkt, vänner osv får genomgå.
Och redan nu pratar han om nästa gång när han ska opereras... Ja, stagen kommer som jag skrivit tidigare förlängas en gång var 6:e månad samt bytas ut en gång vartannat år (se tidigare inlägg under underbara barn, orkar inte länka nu). Där emellan magnetröntgen av tumören var tredje månad. Kontroller och röntgenundersökningar, sjukgymnastik, uroterapeut, smärtteam och rehabteam samt neurologstatus. Japp, det är Hugos verklighet. En månad efter operationerna blir det rehab och definitivt ingen förskola. Jag håller varenda del av kroppen för att tumören inte ska växa för mycket och definitivt inte bli mer aktiv än vad den är. I och för sig ganska lönlöst eftersom vi vet att den med största sannolikhet kommer bli mer och mer elakartad. Och vi vet att den växer. Men hoppet finns att den inte gör det. Fuck jävla skit cancer.
Tack även för de fina kakorna sötaste O! Jag lovar att de var uppskattade!
Under en varm dusch i ett sterilt gult och vitt badrum utan tillstymmelse till hemtrevlighet inser jag att det absolut inte är sista gången jag står här och duschar. Nästan så det känns som en vana redan nu. Tankarna fyller hela huvudet. Maler på. Som att det inte var nog med att börja känna sig krasslig. Fryser, huvudvärk, ont i kroppen och lite halsont. Men va fan. Vad har jag att klaga över egentligen?!
Hugo ligger på andra sidan väggen. Sovandes sedan två timmar tillbaka. Innan dess har han gått med min hjälp till toaletten och kisssat stående, borstat tänderna stående och långsamt och svajigt traskat tillbaka med droppställningen efter sig. Tagit ett delikat fat med mediciner. Utan ett knyst. Så frågan är väl om jag har rätt att klaga...
Och redan nu pratar han om nästa gång när han ska opereras... Ja, stagen kommer som jag skrivit tidigare förlängas en gång var 6:e månad samt bytas ut en gång vartannat år (se tidigare inlägg under underbara barn, orkar inte länka nu). Där emellan magnetröntgen av tumören var tredje månad. Kontroller och röntgenundersökningar, sjukgymnastik, uroterapeut, smärtteam och rehabteam samt neurologstatus. Japp, det är Hugos verklighet. En månad efter operationerna blir det rehab och definitivt ingen förskola. Jag håller varenda del av kroppen för att tumören inte ska växa för mycket och definitivt inte bli mer aktiv än vad den är. I och för sig ganska lönlöst eftersom vi vet att den med största sannolikhet kommer bli mer och mer elakartad. Och vi vet att den växer. Men hoppet finns att den inte gör det. Fuck jävla skit cancer.
Hugo kämpar som en galning och jag funderar över var han får sin styrka ifrån?! Han har sin humor kvar trots allt. Kramas och pussas och är bara så där go så man dör. Han hittar överallt inom sjukhusets väggar. Ska det vara så för en snart fem år gammal pojke?
Hur mycket orkar vi? Ja vi måste, men ibland känns det som att det kommer ta kål på oss. Relationen helt fokuserad på det som sker. Kan man tillåta sig själv som vuxen att ha kul och njuta när man vet vad barnen går igenom? Man slits mellan hem, jobb, barn och sjukhus. Tillvaron ställs gång på gång upp och ner. Ser hur dåligt Moa mår och innerst inne vet jag att hon bara vill ha sin familj hemma. Kommer hon bli rotlös av att fara omkring? Jag hoppas inte det. Vi har ett underbart nätverk, men jag vet oxå IOM min utbildning hur viktigt det är att ha en trygg och fast punkt. Gah, det sliter mig itu ibland.
Vi har travat korridoren upp och ner. Kan inte ens räkna antalet gånger. Där möter vi igenkända ansikten, inga ord behövs, vi vet vad det handlar om ändå. Sjuka barn som lever i en märklig verklighet. Cancern ställer inte bara till det fysiskt, utan oxå psykiskt. Tänk att ditt barn tittar på cancerfondens reklam, den dör en plats är tom. Frågar om det kommer vara sin stol som är tom. Säga att han hoppas på att han kommer få sitta på den där stolen, eller att om de bara väntar lite så kommer någon snart och sätter sig där. Först måste man bara må lite bättre så att man orkar. Eller, jo, jag tror att han kommer snart... Dessa tankar är egentligen helgt sjuka hos en fyraåring. Men det är tankar som Hugo har varje gång han ser reklamen. Att en fyraåring ens önskar att hjärntumören försvann så att ryggen alltid kunde vara rak är oxå skumt.
Ok, lite deppigt inlägg, men behövde rensa tankarna. Vi vet att Hugo aldrig kommer att friskförklaras, men för i helvete, måste han genomgå dessa operationer och detta lidande flera gånger varje år... Älskade unge, du kämpar så hårt utan att förstå hur superstark du är❤️. Din lilla lilla kropp har många år framför sig, låt den förbli lika stark som nu!
Besök av bästa kompisen idag var mycket uppskattat och innebar bara ännu mer jäkla anamma! Hur han längtar efter dig finaste F! Du gjorde hans dag och som sagt har han bråttom hem för att hämta dig med elbilen❤️.
Tack även för de fina kakorna sötaste O! Jag lovar att de var uppskattade!
Imorgon ska vi på clownjakt igen. Förhoppningsvis med rullator istället för rullstol!
Näpp, inget SM nu heller. Frustrerande. Hade gärna simmat då jag är ganska säker på att det hade gått alldeles utmärkt. Allt kändes bra, men jag stannade hellre hos och med min familj. Skulle aldrig kunna lämna dem här för ett SM, en ganska världslig sak i det stora hela. Nu får fokuset ligga på SM i kortbana, i mars, istället. Då är det iaf ingen operation planerad!
Njutbart!
Dagens stoooora kopp med starkt kaffe och tippad med lite vispad mjölk❤️. Satt fint efter alla ärenden kan jag lova!
Efter att nu vara hemma med Hugo inför kommande operation inser jag återigen hur mycket jag saknar jobbet. Visst, mysigt att vara hemma med honom, men skulle gärna även ha en bit av vuxencivilisationen med!
Insåg igår att mycket ska ordnas innan det är dags. Att advent, födelsedag för Moa, jul, adventskalendrar, luciafirande osv inte låter sig förskjutas är ganska självklart. Men för barnens skull tror jag det är viktigt att traditionerna behålls. Så, det var liksom bara att ta tag i det. Klart gossen ska ha adventsljus på sjukhuset! Liksom att Moa ska få ha det hemma!
Vill verkligen inte vara med om denna operation. Det känns ärligt talat skit. Kan han inte bara få vara en vanlig fyraåring med ovetskap om cancer? Jag försöker skjuta undan tankarna i helgen, för nu ska vi med Moa på simtävling! Kul! Och spännande! Dessutom får vi åka nya bilen!
Men först ska jag bege mig ut på en löprunda. Alla sover så huset är tyst. Det är fortfarande mörkt ute. Och säkert höstruskväder, men tankarna behöver klarhet och kroppen lite boost.
Let's go!
Ingen dag utan badhus...
Utbildningsdag idag. Vi fick i alla fall ta del av forskning som genomförts. I massor...
Att hitta honom så här i badhuset är en ny upplevelse. Han brukar studsa upp och ner ur poolen, simma, leka osv i otaliga timmar.
Hämtade en trött Hugo som bara ville hem. Han förklarade sakligt att han gärna vill prata i bilen men inte orkade. Hemma hoppade han ur sin onepiece och kröp upp i soffan medan jag donade i köket och tvättstugan. Evighetsgöra.
Då vädret var ruggigt i form av att den första snön föll mös vi med varm choklad och grädde! Bara för att vi ville❤️.
Kändes hemskt att tvinga ut Hugo igen, han ville bara vara hemma. Men Moa skulle hämtas och till simträningen. Hugo badade lite, men varvningen riktigt som han brukar. Han var bra trött och bestämde sig tydligen för att vila;
Att hitta honom så här i badhuset är en ny upplevelse. Han brukar studsa upp och ner ur poolen, simma, leka osv i otaliga timmar.
Pust och stön både i dusch och bil hem. Vid ett flertal tillfällen sa han att han hade ont, jätteont, och att han haft det hela dagen. Och tänker jag efter så sa han det imorse med. Han somnade med rygg-nack- och huvudvärk. Jag hoppas att han vaknar piggare imorgon.
Själv har jag oxå avverkat ett pass i bassängen, ren sprint med lite teknik. På en bana helt för mig själv. Det är lyx!
SM-tankar
Ska även detta SM gå av stapeln utan att jag kan vara med?! Egentligen gör det verkligen ingenting, mina barn kommer före allt annat. Finns liksom inget viktigare. MEN, så sjukt trist då jag tränat rätt, ätit rätt och bara verkligen vill simma och vara där i gemenskapen. Med alla härliga simmare. Plus att jag vet att jag både är snabbare och starkare.
Verkligheten säger dock att det är ganska orealistiskt att åka och simma på fredagen då Hugo opereras på onsdagen. That's the true.
Men kanske mår han så bra att det funkar... Eller inte, vilket är det mest troliga.
Egentligen är ett SM ingenting, förutom att det är kul. Vad gäller Hugo finns inget val, oavsett om det är kul eller inte.
Godmorgon!
Säger godmorgon från träningsmaskinen för att kicka igång dagen. Jobb väntar, men först ett par timmars mys med Hugo!
En utmärkt helg!
Helgen gick med rasande fart! Vips så var den över och en ny vecka tog fart. Jag gillar måndagar, har alltid gjort, det innebär en ny vecka med nya möjligheter och tillfälle att ta vara på tiden!
I fredags hade vi härligt Halloween-pyssel som följdes av träning och slappande i soffan.
Lördagen startades med familjemysfrukost utan nämnvärt kaos 👍. Därefter gav jag mig ut i duggregn på en långtur i joggingskorna. Nu blev det bara 14 km, men det fick räcka då vi skulle täcka poolen för vintern.
Gissa om jag längtar till våren och sommaren?! Här kommer jag trivas, garanterat!
Lite lördagslugn spred sig en kort stund
Bakade spökmaränger med Hugo, föratt sedan åka till läkaren. Kul en lördag. Men symptom med huvudvärk, illamående och utslag gjorde att vi rådfrågade och rekommenderades att kolla upp det hela. Blä för sjukhus, men neurologisk var det ok. Dock har det fortsatt och smärta i rygg och huvud ökat. Läkarbesök och inskrivning för kommande operation nästa v. Så nu byter vi snart våra egna sängar till sjukhusets.
Lördagen avslutades med middagsgäster och mat med tillhörande vin. Trevligt.
Just ja, kaninen Vera har tydligen flyttat in för vintern oxå!
Söndagen började med städdag ute för vinterförveredning med alla trevliga grannar. Av städning blir man hungrig, så perfekt med korvgrillning, fiske och kaffe vid skön med underbara vänner!!!
Givetvis avslutades helgen med ett tufft simpass där jag trodde att jag inte skulle komma in hela vägen till kaklet...
Helt enkelt en underbar helg!
Familjedag på Clarion hotell Stockholm
Vilken fantastisk förening Barncancerfonden är.
Igår startades dagen med en skön löprunda i regn och blåst som följdes av bålträning och armstyrka. Ganska exakt en månad kvar till SM och jag är taggad!
Efter en snabb dusch begav vi oss mot stora staden och Clarion hotell Stockholm. Barncancerfonden ordnade i samarbete med Clarion sin årliga familjedag. Vilket fantastiskt evenemang och engagemang. Eftersom vi fortfarande är inne på vårt första år som anhörig till ett barn med cancer (även om det känns som en hel livstid redan!) var detta även första gången vi var med. Men definitivt inte sista!
Vi välkomnades med en underbar kakbuffe, fika, godis, frukt, korv och dricka. Lägg därtill en rad aktiviteter i form av fotografering, ansiktsmålning, hennamålning, pingis, match mot George Scott och lotterier.
Jag blir rörd ända in i hjärtat och fällde en tår inledningsvis då en omvälvande känsla for genom kroppen. Tänk att detta görs för alla dessa sjuka barn, att så många är drabbade på ett eller annat sätt. Det är ju faktiskt inte bara det sjuka barnet som är drabbat, utan även alla i dess närhet, ja egentligen alla som på något sätt kommer i kontakt med barnet berörs. Att denna fruktansvärda sjukdom ofta ger andra avtryck i form av fysisk och psykisk nedsatthet. Att en del mister benet, synen, kroppsliga funktioner osv. det gör ont i mig. Men här fanns en värme. Alla var här för att de på ett eller annat sätt var drabbade av samma sak. Cancer. Inga ord behövdes, alla har gått igenom i stort sett samma sak, och utan ett ord så vet man att känslor, tankar och barnens utsatthet är desamma hos alla. Både hos barn, föräldrar och syskon.
Här finns dessa otroliga människor som ordnar så fint. ❤️
Jag slås också av tanken att de flesta barn faktiskt inte ser jättesjuka ut. Vissa, som är mitt i sin cellgiftsbehandling syns det utåt på. Men de flesta ser relativt friska ut. Vem är sjuk och vem är inte sjuk? Och vad spelar det för roll? Man har ingen aning. Särskilt inte bland de man dagligen möter. Allt finns där under ytan. Det är svårt att förstå, svårt att ta till sig. Men det gav liksom en bekräftelse att det vi upplever med Hugo är en vardag och 'normalt' för alla med ett cancersjukt barn. Att vistas bland dessa helt vanliga familjer, med syskon, ger hopp och trygghet. Och framför allt värme. Underbara familjer, liksom vilken familj som helst, bara att de liksom har lite mer med sig i bagaget. Ingen orkar eller är starkare än någon annan. Det vi har gemensamt är att det finns inget val. Att gå igenom detta väljer man inte, man bara gör det, för att det inte finns något val.
Jag har i alla fall mött underbara människor som tillför mig mer än många andra. Tack, tror ni vet vilka ni är! Och jag 'hoppas' vi syns på sjukhuset. (Även om att synas på sjukhuset inte är så kul, så vore det roligt, äh ni fattar...).
Hugo körde sitt race som vanligt. Utan strumpor och skor. (Hur ska vi ta oss igenom vintern utan strumpor och skor 😉?!). Från 110% till 0. Stundtals blek och trött. Lite powernapvila så orkar man lite till. Somnade med ont i huvudet och fötter, vaknade ett par gånger med detsamma, och började dagen med illamående och ont i huvudet. Men åt en stor frukost! Yehaaaa! Hotellfrukost is the shit! Tycker att han var pigg igår, idag vet jag inte riktigt än.
Moa hade en bra dag med match mot George Scott, syskon, ansiktsmålning osv.
Dagen avslutades med underbart god Kinamat tillsammans med mamma och pappa. Tack för att ni var med. ❤️
Tack för att vi fick möjlighet att delta!
Nu ska vi hem och baka för att tillgodose vänners besök för fika och lite chittchatt, innan det är dags för bio för Moa och träning för mig! Perfekt söndag efter en lördag utöver det vanliga!
Ha...
... Om måndagens pass var hårt var tisdagens det med.
Vi var två simmare som även denna kväll fick äran att köra lite längre och lite hårdare. Vi dammade av en lite påfrestande serie som bestod av tuffa starttider och två varv av;
200 ej frisim '3
100 frisim '1.15
400 frisim '5.15
Idag blev det ett lite lugnare pass, men ändå delar där det var maximal prestation.
Imorgon ska jag inte simma. Fan vad skönt!
Mördarpass
Japp.
Efter en utsökt middag, gjord från grunden, bestående av panerad rödspätta, potatismos med örter i, egengjord remuladsås och sallad drog jag och tränade.
Hua.
Alla som är insatta i simning vet att då det är en serie med start från pall, då är det lite extra jobbigt. Hårt. Även om fokus skulle ligga på start och vändningar så tar man automatiskt i hela loppen.
Sagt och gjort, en serie som såg ut så här:
200 frisim + 2x100 medley
200 medley + 2x100 frisim
150 frisim + 2x75 special
150 special + 2x75 frisim
MEN jag och en till fick istället för sista varvet köra 2x400 frisim med typ 1 minus vila emellan. Det var... Jobbigt.
Efter detta väntade en testserie arm, 2000 m.
Så, nu är jag trött.
Godnatt!
Simmarhelg
Sicken helg!
Hur kul som helst att få tillbringa tid med Moa. Att vara i en simhall 24/7 kastar mig genast tillbaka i tiden. Shit, genomled mina föräldrar detta?! Fuktigt, varmt, svettigt, människor till bristningsgränsen, simmare högt och lågt, väntan, tidtagningsfel, ljudnivå utN dess like... Men fan vad kul! Haft en kanongelg med alla härliga tränare, barn och föräldrar! Många prydliga personliga rekord. Skratt och flams! Precis som det ska vara!
Fast besluten stt dra iväg på 200 frisim gjorde hon det. På sitt eget vis. Som alltid. Har hon bestämt sig så har hon. Men oj vad duktig hon är. Inte illa att simma 200 fritt på en tävling när man är åtta år. Frågade i bilen hem vad dom var roligast på hela helgen; att simma 200 och leka Sanning och konka. Fast hon var tydligen inte med, utan tittade bara på.., så skön ju!
För egen del har jag avverkat några simpass. 3 st. Känns som trycket och kraften i armtagem finns nu. Simmade riktigt bra på armserien idag. Kan det var det ihärdiga nötandet av ny teknik som börjar sitta tro?!
Möttes såklart av Hugos underbara kramar när jag kom hem! Han har haft det bra, riktigt bra med pappa och mormor och morfar!
Nu är det dags för sängen; imorgon jobb, handling, telefonsamtal, bakning, fikabesök, middagslagning, läxläsning och ett simpass! Skulle sitta fint med en timmes sömn med Hugo oxå!
Redo för simmar-helg
Så där, väskorna packade, matsäck fixad, bilen tankad och klockan ställd. På innan sex en lördag. Hua. Moa är taggad för en tävlingshelg med övernattning. Dock tävlandes mot fem år äldre tjejer, men som hon sa så vad spelar det för roll?! Hon vill ju bara simma och bada...?! Så japp, here we go!
Simmartjejen som verkligen trivs i badhus! Det ska bli himla mysigt, lite egentid med Moa ( ja ok, ett gäng andra simmare oxå )!
Simmartjejen som verkligen trivs i badhus! Det ska bli himla mysigt, lite egentid med Moa ( ja ok, ett gäng andra simmare oxå )!
❤️❤️❤️
Morgonmys. Enda positiva med VAB.
Förskola och sedan sov vi båda gott i soffan i två timmar. Galet. Men sjukt mysigt att ha sitt lilla liv så nära. Njutningsbart. Så klart vaknade vi lagom tills Moa kom hem. Mellis och sedan en kväll i badhuset med bad och träning. Trött i mina små muskler nu. Därför känns sängen mycket lockande!
G'natt
